För sinnesfridens skull

För att försöka blogga om media ser jag alldeles för lite på tv. För jag ser inte på tv alls sen de slutade sända Medium i TV4 (eller Supernanny för den delen). Det jag har planerat att se den här veckan är "Karl-Bertil Jonssons jul" och Kalle Anka och det.

Jag har missat "Spionskolan" men är inte ledsen för det. Efter de kommentarer jag har läst så tror jag att jag bara skulle blivit irriterad, och det vill jag helst undvika. Jag har förstått att Johan Jakobsson framställs som en ondskefull, cynisk maktjunkie. Men det visste vi väl redan eller? Stating the obvious är ett sätt att sätta agendan, eller strypa den.

Utan att koppla till nämnda exempel - hur långt kommer vi om man inte säger nåt nytt? Om man bara berättar samma sak om och om igen? Det liknar inte kritiskt granskande, det blir mer som indoktrinering. "Nu kör vi den här storyn tills alla har fattat vad de ska tycka och tänka." Som tsunami-hysterin. Förutom konfliktbesattheten i medierna så är det den starka tendensen. Därför måste man vara noga med vad man tar in. Därför har jag tvn avstängd.

(Men jag betalar tv-licensen med glädje. Man får ju också radio för pengarna.)

Och - på tal om det. Vi har fattat att Christer Fuglesang är The Man i hela universum. Vi har fattat. Vad sägs om DN.se-rubriken "Fuglesangs magiska fingrar" i dag? En dryg veckas happyclappy-rapportering ... men vem räknar? Vem tänker?