Retrospektiv
Jo, det var det här med Jusek-tidningens intervju med Carin Götblad. Man kan läsa där att hon är bästis med poeten Kristina Lugn. Ett lite spännande kompispar! De har känt varandra sedan Carin var tonårig mor i förorten. De var båda med i en mammagrupp, som tydligen hette "Unga mammor i riskzonen", men det fick de inte veta förrän efteråt. Ha ha...
Och är inte det lite typiskt så säg? En ledamot av Svenska Akademien och Stockholms länspolismästare ansågs vara i någon riskzon. För vadå? Att lyckas, trots att de var ensamstående, unga mammor? Jag önksar att alla unga, ensamstående mammor ser dem som ett (varnande) exempel. Du kan bli nåt.
Det påminde mig om den bästa personintervju jag läst. Det var DN på stan midsommarafton 2001 (på den tiden kom den på fredagar), en stor fet intervju med Kristina Lugn. Jag vill minnas att det var Viggo Cavling, men jag kan ha fel. En kille (som kan ha hetat Joakim) hade illustrerat med streckgubbar, väldigt fint. Det var fräscht helt enkelt.
Och läsningen blev lite magisk. Jag hade gjort ett reportage på ett bröllop hela dagen och var på väg ut till en midsommarfest på Ekerö. Jag mellanlandade på Brommaplan, där jag skulle ta bussen, och käkade en Ceacarsallad på MD.
Som sagt, den av de bättre intervjuerna någonsin. Jag tillhörde dem som retade mig som bara den på Lugn, förstod mig inte på henne alls. Men där trillade förståelsen på plats. När hon satt och rökte i tv och pratade släpigare än någonsin, då gick hon på lugnande tabletter och nån idiot hade sagt att det var helt ok att röka i tv. Hon berättade också om Allan Edwall (som gick bort -97), man förstod att de på något vis var förlovade. Detta avslöjades på ett väldigt omärkligt, stilfullt, sublimt vis. Hon bar hans ring, och hans kavaj. Jag läste nyss om hennes fantastiska "Hej då, ha det så bra" och kan inte låta bli att tänka att den handlar om sorgen efter honom. Inte vet jag.
Kristina Lugn blev en gång fotograferad av Denise Grünstein för Månadsjournalen, i en lång, svart aftonklänning. Ännu helt ny bild av Lugn. Hennes dåvarande man såg bilderna och tog ut skiljsmässa. De blev droppen.
(Jag hänger mig inte så ofta åt spekulativ information som ovan. Jag är rätt säker på att det är uppgifter som stämmer överens med sanningen, det är bara det att jag inte minns var jag har fått det ifrån.)
Och nu sitter den f d mamman på glid i Svenska Akademien. Och var annars skulle hon sitta? Var sak på sin plats. Jag blir bara mer och mer tacksam över att vi har Kristina Lugn.
1 Comments:
Hej,
Halkade in via ninne. Jag har älskat Kristina Lugn sedan jag som tonåring hittade hennes diktsamling "Hundstunden" i mammas bokhylla. Det är fortfarande de enda dikter jag uppskattar på riktigt. Sedan har jag följt henne av och till.
Hon är grym!
Skicka en kommentar
<< Home