Varför det aldrig mer kan bli DN

Det börjar dra ihop sig till ett livslångt beslut - aldrig mer DN. I alla fall inte innan det blir stora förändringar till det bättre. Och jag har som vi ska se, goda skäl.

Jag hade misstänkt det, men nu har jag räknat efter också. DN:s "svenska rymdäventyret"-rapportering är ett journalistiskt haveri av sällan skådat slag. Jag har kanske för höga förväntningar, men tyvärr kan jag inte bortse från dem. Jag vill ha en vettig, professionell nyhetsvärdering i de dagstidnignar jag konsumerar. God journalistik också så klart, men en försäkran om att människorna som producerar tidningen har tänkt till och utvärderar det de gör.

Jag tyckte också att "svenska rymdäventyret" var spännande. Jag hade helt klart kunnat köpa ett par uppslag på temat, vid ett par tillfällen. Men denna formidabla happy-clappy-rapportering är jag glad att jag inte har betalat för (jag läser tidningen på jobbet). Jag undrar om DN själva tycker att det är rimligt att det blev som det blev? Det verkar som att den ena rymdäventyr-frälsta redaktören efter den andra avlöst varandra på schema i tre veckor. Man frågar sig - vad är tanken med detta?

DN:s rapportering om "svenska rymdäventyret" under perioden 3 - 24 december:
3 förstasidor
31 helsidor
1/4 sida
2 notiser

varav 1 helsida med en intervju med Maud Olofsson ett par kritiska ifrågasättanden blandas in. Resten är alltså halleljuah-kör. 30 sidor hallelujah. Trettio! Goodbye DN.