Att ta saker för vad de är

Oj oj oj vad Ordförande Persson har piggat upp den här trista veckan!

"Jävla kamrers-mentalitet!" - härliga oneliners som kommer kunna återanvändas. Men man får ta allt det där för vad det är. Privata uttalande mer eller mindre i affekt. Att tilll exempel en finansminister avgår är såklart ingen statskupp. Men när man blir förbannad så känns det kanske så. Det kanske inte är jätteintressant rent politiskt att höra vilka exakta ord Göran Persson ger sina känslor i det läget, alla fattar ju att upprördhet är temat inom honom just då. Men det är ganska underhållande. Jag tror att det är så Ordförande Persson ska ses, som underhållning. Som horoskopen och spådomarna i veckotidnignarna - Obs! endast i underhållande syfte.

För mig - som är klartänkt, genomtänkt och har en vettig distans till saker och ting som far runt i mediebruset - är det helt uppenbart. Jag är skittrött på alla som tar allt som inte betyder nåt på blodigt allvar, som om det spelade någon roll. Har jag sagt det förut eller?

I morse fastnade jag framför fredags-diskusisonen i SVT morgon. För första gången uthärdade jag tio minuter med Maria "Blekt Blackslick" Abrahamsson utan att bli fullständigt galen. Antingen var hon ovanligt nyanserad eller så har jag blivit helt osannolikt härdad. För det finns inget som kan provocera en Tänkande och Snäll socialliberal feminist ur Medelklassen så intill hälsovådlighetens rand som Blekta Backslicken.

Ordförande Persson

Jag tillhör den lilla exklusiva skara människor som aldrig blivit provocerad av Göran Persson. Rent intellektuellt kan jag förstå de som blivit det vid vissa tillfällen. Men mig har han aldrig kommit åt. Det är skojigt med intervjuserien med honom. Det är inte skojligt med allas åsikter och kommentarer om kring dem, de är provocerande.

Det brukar sägas att GP är en maktfullkomlig och pompös. What’s new? Det har väl maktgubbar varit i alla tider? Men av någon anledning fixar inte folk (läs media) att han är det. Jag uppskattar GPs humor och ironi, att han skiter i vad folk tycker om honom. Han är dessutom smart, han har lyckats överraska media flera gånger, både i stort och smått. Dessutom gjorde han en insats för Sverige när han sanerade ekonomin på 90-talet. Han blev rätt hatad i de egna leden för det, men det blev bra till slut. Jag tycker inte att han fått tillbörlig cred för det.

Kort sagt – jag tycker inte riktigt att folk (media) ser hans insatser, de tillåter sig skymmas av sina egna problem med hans självgoda flin. Det är så oproffsigt så jag vet inte var jag ska börja. I den skrämmande lågintelligenta värld som det svenska mediesamhället är, kan verkliga insatser inte värderas när folks (medias) lättsårade egon (folk tar uppenbarligen GPs självgoda flin som en personlig förolämpning), politiskt korrekta strävan efter att vara 1,2-1,45 andel politiskt inkorrekt (av index), alltid är tillstädes.

Den här tv-serien är en samling intervjuer. Ingen har någonsin påstått något annat. Ändå klagar folk på att det inte är någon riktig dokumentär, att det inte kommit några politiska avslöjanden, att det mest är lite puttrigt skvaller. För att de har inbillat sig nåt annat i sin fantasi. Att skilja på fantasi och verklighet är inte så svårt, men man måste ju alltid klaga, så då får man väl ta fantasin till hjälp. Moget. Begåvat.

Det här tyckte jag var kul/intressant:

När han berättade om Schymans utbrott. Läskigt….

Att Carl Bildt blivit erbjuden jobb som chef för Luftfartsverket. Ho ho he he. Jo men det är väl en halv förolämpning i sig? Tyvärr är det ju så att hur mycket Carl Bildt än förnekar att det var så, så kan varken han eller GP bevisa något. Men jag tror att det räcker. Vem som är mytoman i sammanhanget är inte helt glasklart. Jag ser det som en chans för GP av anno 1990-tal att tvåla till Bildt 2007. Jag menar, Luftfartsverket ...

Besöket i Nordkorea. ”Om det nu var Kim Jong Il vi träffade”. Allt är säkert möjligt i det verklighetsfrämmande landet. Fatta så sjukt.

Och värst av allt - Helmut Kohl! När han blir upprörd lugnar han nerverna med SMÖR. Berättar en märkbart skakad GP.

Och så planterade de en Anna Lindh i avsnitt två. En Anna Lindh på toppmöte i Göteborg, som ringde hem till sitt barn samtidigt som hon kammade håret på morgonen. Som sa med trygg mammaröst att hon kommer hem imorgon.

Så det kommer bli vidrigt i avsnitt tre.

Diverse detaljer

I lördags hade DN en bild på förstasidan föreställande Ola Salo och Martin Axén. Eftersom de hade chans att vinna melodifestivalen. Och de vann. Så i söndags hade DN en bild på förstasidan föreställande Ola Salo och Martin Axén. Risken att någon läser DN två dagar i rad är såklart mikroskopisk.

Nu är det väl klart för i år med schlagereländet, det är värt att svinga en bägare för!

Den här är tydligen skriven av Jan Friedman. Det är i alla fall vad som sägs på stan.

Det här har jag velat säga länge, men nu kommer det till sist.

För några somrar sedan satte jag på radion en dag och hamnade mitt i Sommar. Jag hade ingen aning om vem det var som pratade, men jag kände rätt snart att det var en person som jag fann helt osympatisk.

Vem är det? Som var så oroväckande självupptagen, vars preferenser inte sträckte sig längre än mig, mitt , ”min make”, ”vår villa” och ”vår käcka lilla stadsdel he he”. Så genomgående självgott, egocentrerat och med en osviklig avsaknad av medvetenhet om världen utanför. Jag hade som sagt var ingen aning om vem det var jag hörde, jag märkte bara att det var en riktigt osympatisk och halväcklig människa. Jajamän. Det var Kristina Axén Olin.

Såklart satte sommarprogrammet min åsikt om henne. Jag har egentligen inte haft tillfälle att ompröva den uppfattningen förrän nyligen när alkolhol-tablett-situationen gick ut i medierna. Men vad fick jag där, om inte mer vatten på min kvarn.


Hon har haft det tufft, det är klart. Hon kör på utav bara helvete och så har hennes mamma dött. Min medkänsla är definitivt med henne där. Men hon uppfyller alla mina fördomar om moderater. Det är det som är så synd – för henne. Det här att inte visa känslor. Inte vara medveten om sina känslor och sina mänskliga behov. Det är inte bara dumt. Det leder inte bara till mänsklig utbrändhet. Det är dessutom skrämmande. Hur ska en människa som inte har koll på det mest grundläggande hos sig själv kunna verka för andra? Nej just det.

En liten passus som säger en hel del om det hon sade i alkolhol-tablett-situationen. Det var en allmän och mycket lättförståelig beskrivning av hennes situation som pressad politiker och person med ansvar som förälder. Hemma hos borgarrådet Axén Olin är det hon själv som har ansvar för att ungarnas gympaväska bli packad. Hon säger ”Mina barn har vant sig vid att det är jag som står för vissa saker hemma.”

Det hon menar (vilket hon själv uppenbarligen inte är medveten om att hon menar) är – ”Jag och min man har lärt våra barn att det är jag som ska stå för vissa saker hemma.”

En sån person, med den skrala medvetenheten om sig själv och det som formar henne, kan man givetvis aldrig lita på. Att hon är med och påverkar beslut som formar min vardag som medborgare, det är för mig något ohyggligt.

Jag vet att jag har höga ideal. Men faktiskt, jag och mina medmänniskor i Stockholm är värda något bättre, något lite mindre primitivt än Kristina Axén Olin.

Otäckt

Kan det bli mer patetiskt än så här?

http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_14626525.asp?id=3030

Nej förmodligen inte. Det är otäckt med den här människan, Maria Abrahamsson, hon skrämmer mig verkligen. Och så blir jag ju arg, men det blir man ju dagligen. Världen är galen.

Jag känner mig så maktlös. Jag laddar, tror i alla fall att jag laddar, för att om såda 10-20 år komma med uttalanden och argument och sanningar som ni kan ta både till banken och kyrkan, allihop. Ja det ska vara grejer ni kan leva med. Ta till er. Vänta bara! Vänta, bara lite.

Men tänk om det visar sig att jag aldrig kommer fram med något? Inte lyckas formulera mig, mitt sätt att se på världen, så att alla förstår (och förmodligen håller med). Det är nog min näst största skräck. För det är inte bra som det ser ut i världen idag. Och som människa vill jag gärna göra det jag kan för att hjälpa till.

Maria Abrahamsson tror säkert att hon hjälper till. Men jag kan inte se meningen med det hon gör. Hon drivs förmodligen av någon form av bitterhet. Jag har ibland sagt att man måste få vara bitter, men bittra krafter leder inte till något gott. Jag får inte ihop det. MA är så dum, destruktiv och meningslös som man kan bli. Men hon måste ju också få finnas och säga sitt. Men vad ska man göra, när det såna som hon kommer med bara gör världen till ett sämre ställe?

Jag måste nog ta mig samman lite mer.

Krutgumma

Cecilia Stegö Chilò intervjuas i veckans nummer av Resumé. Säga vad man vill, men hon är en tuffing. Jag beundrar det. Jag skulle nog inte hålla med henne om så mycket men att inte bli knäckt och fly utomlands som den andra statsråds-wannaben gjorde, det räknas i min värld.